2007

melankoli verkar vara en favoriserad känsla hos mig, skrev ihop en munter liten nyårsdikt

nytt år, nya möjligheter
världen gungar i förväntansfull trans
men min hjärna är full med saltpeter
fräter stora hål i den lust som en gång fanns
insomnad av tröstande tal från alkoholens profeter
förgiftad av dekadensens förföriska dans
ett nytt år, men jag har inte avancerat en meter
huvudet bultar som om jag var iklädd Jesus törnroskrans
fyllan har lagt till ytterligare komplexiteter
jag vet inte vad flickan som ligger jämte mig heter

i mitt inre rasar ett monster av känslor
älskar att
hata att
tycka att
känna att
tänka på dig

var är du? vem är jag?

jag har valt min rutt, jag har valt att inte ruttna
nytt år, ensam jag går på min stig kantad av lik
nytt år, samma snabba steg mot ingenting
snabba steg mot allting