Farewell to Arms

precis läst ut Ernest Hemingways Farväl till vapen. Boken som ska ha "erövrat hans position som stilbildande modern berättare" sikken gojja..

det ska vara en kärlekshistoria i 1:a världskrigets Italien.. här är en liten saxning av den underbara djupa dialogen som genomsyrar hela boken:

-vad tänker du på?
-ingenting
-jo. Tala om
-jag undrade om Rinaldi hade syfilis
-var det allt?
-ja
-har han syfilis?
-jag vet inte
-har du haft det?
-jag har haft gonorré
-var det plågsamt älskling?
-mycket.
-jag önskar jag haft det.
-nej, det gör du inte.
-jo, det gör jag. Jag önskar jag haft det för att vara lik dig.
-det var en vacker tanke. Se så det snöar nu
-jag vill hellre se på dig. Älskling, varför låter du inte håret
växa?
-hur växa?
-lite längre.
-det är tillräckligt långt.
-nej, låt det växa. Så kan jag klippa mitt och sen blir vi precis
likadana.
-jag tycker om ditt hår.
-skulle du inte tycka om det om det var kort?
-kanske.
-vi skulle vara lika. O, älsklade, jag tycker så mycket om dig så jag
skulle vilja vara helt och hållet du.
-det är du. Vi är ett.
-jag vet. Om natten är vi det.
-nätterna är härliga.
-jag vill att vi ska vara helt och hållet sammanblandade. Jag vill inte att du ska resa ifrån mig. Jag bara sa det. Res om du vill det. Men skynda dig tillbaka. Älskling, jag lever inte när jag inte är hos dig.
-Jag ska aldrig resa bort. Jag duger inget till när jag inte har dig hos
mig. Jag har ingen egen tillvaro längre.

Wattafuck!?! vilken infantil, sliskig, ytlig smörja! o hela boken är så.. det var av ren uttråkning på pendeltåget som jag lyckades ta mig igenom den.. o dessutom så slutar den helt miserabelt med att alla dör och protagonisten går hem till hotellet.

Att den där skjutgalne Ernest fick nobelpriset i litteratur e för mig helt oförklarligt.. har visserligen inte än läst hans flaggskepp "den gamle och havet" .. men efter den här pinan så ska det nog mkt till innan jag öppnar den boken.